Vi är 2 goa ungar som heter Olivia & Atlas och bor i Västertorp i Stockholm.
Vi är 6 och 2 år gamla, och hittar på en massa bus.
Här kan ni följa våra upptåg och vårt spännande liv som barn i stan!
I morgon kommer syrran hem från tenerifa, åh va jag längtar efter henne.
Sex veckor, och går nästan själv, en stadig kille.... kanske hinner jag öva så mycket, att jag kan springa och möta syrran med en kram på flygplatsen, då skulle hon väl ändå bli impadd....
Teririffa, here I come. I natt far jag till teneriffa, med min snälla mormor och morfar.
Jag lämnar gnällspiken hemma med mamma(gnällspiken pappa menar jag, men det fattar ni väl;)). Gud va jag ska ha det skönt!!! Men behöver man slöja där?!? bäst att öva sig ifall om att....... om inte annat kanske jag blir bort gift med någon snygg spanjor!
Våra föräldrar tänker inte på våran emonomi tydligen, vet de inte att denna apparat går på batterier?!? Så vi barn har tagit saken i egna händer, Atlas sover, och Olivia gungar....
Och Atlasen bara växer och växer, nu har mamma fått lägga undan alla str 56 i bodysen. Helt otroligt, snart ska han väl börja skolan också.....
Vår lille Atlasson mår äntligen lite bättre i magen, efter han börjat med akupunktur. Jo, konstigt nog hade mamma fel denna gången, som inte trodde att det kunde fungera med häxkrafter, för det gjorde det.... och ännu bätte hoppas vi att det ska bli. Tack gode gud för akupunktur.....
Om Atlas får sova med mamma, äta på mamma eller byta blöja med mamma, så ska minsann jag, Olivia ha minst lika många minuter som han i egentid. Det är svettigt att vara mamma i denna familjen.
Olivia har klippt sig. Mamma skämdes det sista, då vår älskling vägra sköta håret, det var som ett stort virrevarv där bak, med massa matrester i.
Atlas vill som alla andra i den här trollfamiljen, ha mycket närhet. Så vi har burit på han hela dagarna, mycket eftersom han har haft så ont i magen. Men nu när han mår lite bättre, har mamma vart och köpt en självgungande gunga till han. Den är ful, men super bra, då vår älskling kan tänka sig att tillbringa lite egentid i den. Till och med att ta en tupplur i den.
Vi myser, då detta har vart den första helgen som vi har känt oss som en HEL familj igen. Mycket pga av att Atlas mår bättre. Vi hoppas på att han ska fortsätta må bra, så lilla gubben slipper ha så ont, och då mår resten av familjen mycket bättre också.
Jag hjälper mina föräldrar att ta hand om skrikhalsen Atlas, men det är inget lätt arbete, då han har ont i magen ofta, och försöker skrika familjen i bitar.... Men Olivia älskar sin skrikhals ändå....för det mesta..... Han kan ju vara riktigt söt också! Om man har öronpropparna i!
Annars är det så här vi har för det mesta nu för tiden... Jobbigt värre kan man säga, tanken har ju funnits att sälja han på blocket när det är som värst.